Rätt ordning

Lyssnar på nya plattan med Midlake. Såg att Nils Hansson gav den femma i DN. Eftersom jag själv till och från har lyssnat till deras förra platta (The trials of Van Occupanther) så blir man så klart nyfiken (mest hittarna Roscoe ochYoung bride). Brukar sällan (aldrig) ge mig på att recensera musik och det här är inget undantag.

Vad som slog mig inför lyssnandet på skivan var att Nils hade använt ordet tidlös om skivan (snarar gav han utryck för en önskan om att musiken skall leva upp till detta epitet), hursomhelst så tornade nu detta ord upp sig som en hög barriär mellan mig och musiken. Tidlös är ett ord som för tankarna till glansiga magasin, kuriösa högertidsskrifter eller den förvirrade debatten i DN om figurativt måleri. Mindes nu att ordet legat där och gnagt och skavt på hjärnbarken hela gårdagen. När nu låtlistan var laddat i Spotify var det inte utan att nackhåren reste sig när musen klickade play.

Som att stiga in i en mörk grotta utan att veta vem som bor där. Ur högtalarna strömmade musiken. Öronen var på helspänn, förtvivlat letande efter musikaliska referenspunkter eller ett sound för att nagla fast den i samtiden eller åtminstone vid någon musikalisk inriktning eller epok. Det är inte så att det låter otroligt originellt eller att det saknas musikaliska referenser (Läs gärna Nils han har koll på allt det där). Det enda som hörs är hårt arbetande musiker som gnetat, lyssnat, strukit, gjort om, lyssnat igen, och igen utan att försöka driva musiken i någon annan riktning än mot något de själva velat höra.

Vet ärligt talat inte om den här plattan kommer att gå varm hemma hos oss, tror dock att jag och Nils Hanson numera delar en musikalisk upplevelse. Tiden får visa om den räcker här ifrån till evigheten.